Okulär läkemedelsabsorption

okulär läkemedelsabsorption

Okulär läkemedelsabsorption handlar om hur läkemedel som ges i eller på ögat tas upp av ögats vävnader och ibland av resten av kroppen. När du sätter en droppe på ögat måste läkemedlet korsa tårfilmen och hornhinnan eller tas upp via bindehinnan för att nå målområdet. Flera faktorer påverkar hur mycket som tas upp: droppans volym, läkemedlets styrka, pH, hur snabbt tårvätska tvättar bort det och patientens blinkning. En del läkemedel stannar kvar i ögats yta, andra tränger djupare in i hornhinnan eller når ögats inre strukturer. Det finns också en väg där medicinen hamnar i näsan via tårkanalen och därifrån kan tas upp i blodet, vilket kan ge systemiska biverkningar. Att förstå hur absorptionen fungerar är viktigt för att veta hur ofta man behöver ge medicinen, i vilken form den ska vara och vilka biverkningar som kan uppstå. Till exempel kan geler eller salvor göra att läkemedlet stannar längre på ögat än vanliga droppar. Rätt teknik vid droppningen och metoder som att trycka vid ögats inre hörn kan öka lokal absorption och minska upptaget i kroppen. För vissa ögonsjukdomar krävs att läkemedlet når djupare strukturer, och då påverkar molekylstorlek och fettlöslighet hur väl det tas upp. Läkare och apotekspersonal väljer form och dosering utifrån hur bra ett läkemedel absorberas av ögat för att ge bästa möjliga behandling.