Kortikal plasticitet

kortikal plasticitet

Kortikal plasticitet betyder hjärnans förmåga att ändra hur cortex, alltså hjärnbarken, är organiserad och fungerar som svar på erfarenheter, träning eller skada. Det handlar inte om att nya grundläggande delar växer fram, utan om att kopplingar mellan nervceller blir starkare, svagare eller förskjuts så att olika områden kan ta över nya uppgifter. Denna omorganisering kan ske efter att någon har lärt sig en ny färdighet, efter skada som stroke eller vid förändrade sinnesintryck. I praktiken betyder det att samma område i hjärnbarken kan börja bearbeta annan information än tidigare. Processen drivs av upprepning, uppmärksamhet, träning och tiden efter händelsen — ju mer och ju tidigare man stimulerar rätt funktioner desto bättre är ofta resultatet. Kortikal plasticitet är viktig eftersom den är grunden för inlärning och återhämtning; utan den skulle vi ha svårt att lära oss nya saker eller få tillbaka förlorade funktioner. Forskning om detta hjälper läkare och terapeuter att utforma rehabilitering, träning och hjälpmedel som kan leda hjärnan i rätt riktning. Exempelvis kan riktad träning efter en skada få andra delar av hjärnan att ersätta skadade funktioner, och tekniker som stimulans eller upprepade övningar bygger vidare på plasticitetens principer. Det finns också begränsningar: plasticitet är större i vissa perioder av livet och varierar mellan olika personer och hjärnområden. Att förstå dessa möjligheter och gränser gör det lättare att lägga upp effektiv behandling, lärande och anpassningar i vardagen.