Introduktion

Retinala ganglieceller (RGC) är de neuroner som skickar visuella signaler från ögat till hjärnan. De är beroende av en hög energimetabolism eftersom de måste upprätthålla elektriska signaler över långa avstånd. Vid glaukom och relaterade optiska neuropatier kan förhöjt intraokulärt tryck (IOP) eller dåligt blodflöde stressa RGC genom att begränsa syre och näringsämnen. Framväxande bevis tyder på att RGC under tryckinducerad stress lider av tidigt energibrist – deras ATP-nivåer sjunker före all synlig cellförlust (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Därför kan terapier som ökar cellulär energi skydda RGC från degeneration. En kandidat är kreatin, ett ämne som celler använder för att buffra energi. Denna artikel granskar hur kreatin och dess högenergiform fosfokreatin (PCr) stöder RGC under stress, och vad detta kan innebära för glaukom och åldrande.

Kreatin–fosfokreatin-energibufferten

Kreatin är en naturlig molekyl som tillverkas i levern, njurarna och bukspottkörteln (från arginin, glycin, metionin) och lagras mestadels i muskler (≈95%) samt även i hjärnan och andra vävnader (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Inuti celler omvandlas kreatin fram och tillbaka till fosfokreatin (PCr) av enzymet kreatinkinas (CK). Detta PCr–KREATIN-system fungerar som en energibuffert: när ATP förbrukas snabbt (till exempel under muskelkontraktion eller neuronsignalering), donerar PCr sitt fosfat till adenosindifosfat (ADP) för att återbilda ATP. Enkelt uttryckt kan PCr återskapa ATP mycket snabbare än enbart mitokondrierna (pmc.ncbi.nlm.nih.gov).

I praktiken, inom några sekunder av intensiv aktivitet, töms en vilande cells ATP, men CK-systemet kliver in genom att omvandla PCr tillbaka till ATP för att hålla energinivåerna stabila (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Efter den intensiva aktiviteten kan överskott av ATP återigen ladda kreatin tillbaka till PCr för nästa cykel. Denna reversibla cykel gör kreatin/PCr till en ”klar reserv” av energi, särskilt viktigt i celler med höga och snabba energibehov (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (pmc.ncbi.nlm.nih.gov).

Viktigt är att detta system inte bara finns i muskler utan även i nervceller. Neuroner (inklusive RGC) uttrycker CK-isoformer som gör det möjligt för dem att använda kreatin. Faktum är att retinala neuroner uttrycker övervägande mitokondriellt CK, medan retinala gliaceller använder cytosoliska CK (docslib.org). Genom att lagra en pool av PCr i cellerna kan vävnader som näthinnan få en omedelbar ATP-tillförsel vid behov.

Kreatin i näthinnan och synnerven

Kreatins roll i RGC-metabolism

I näthinnan har RGC mycket höga energibehov. Även korta impulser kräver betydande ATP för jonpumpar och signalering. När IOP stiger eller blodflödet minskar kan RGC bli ischemiska, vilket innebär att syre och näringsämnen inte kan möta behovet. I sådana situationer är PCr-reserven avgörande. Forskning visar att när blodflödet i synnerven är dåligt (som kan hända vid glaukom), förlitar sig vävnader på PCr för att förhindra att ATP-nivåerna kraschar (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Med andra ord fungerar fosfokreatin som ett lokalt energibatteri som RGC kan dra nytta av under stress (pmc.ncbi.nlm.nih.gov).

Experimentellt arbete på andra nerver stöder detta: att tillsätta kreatin före en inducerad ischemi skyddade hjärnans axoner och förhindrade ATP-utarmning (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Dessa fynd tyder på att RGC på liknande sätt skulle kunna dra nytta av extra kreatin under IOP-inducerad stress. Tanken är att om RGC bättre kan upprätthålla ATP via CK–PCr-systemet, kan de motstå skador och celldöd.

Laboratoriestudier av kreatin och retinala neuroner

Flera studier har testat kreatins effekt på retinala neuroner. I råttretinala cellkulturer skyddade tillsats av kreatin till mediet neuroner (inklusive RGC) från död orsakad av metaboliska toxiner eller glutamat-excitotoxicitet (docslib.org). I dessa in vitro-experiment reducerade kreatin dramatiskt cellförlust orsakad av energiförgiftningar (som natriumazid) eller av NMDA (en glutamatagonist) (docslib.org). Att blockera CK eliminerade skyddet, vilket bekräftar att effekten var via kreatinets energibuffert (docslib.org). Dessa resultat visar att kreatin direkt kan stödja retinala neuroner när deras energiproduktion medvetet försämras.

Att överföra detta till intakta ögon har dock varit utmanande. I levande råttmodeller för retinal skada (antingen NMDA-excitotoxicitet eller kortvarig hög IOP-ischemi), ökade administrering av oralt kreatin till djur retinala kreatinnivåer men förbättrade inte signifikant RGC-överlevnaden (docslib.org). Med andra ord, trots att kreatin kom in i näthinnan in vivo, misslyckades det med att rädda RGC från akut skada i dessa studier (docslib.org). Orsakerna till denna diskrepans är inte helt klara; det kan involvera skillnader i leverans, timing eller skadans svårighetsgrad.

Sammantaget tyder laboratoriedata på att även om kreatin kan skydda retinala neuroner under kontrollerade förhållanden, är dess fördel i djurmodeller för glaukom ännu obevisad. Denna lucka belyser behovet av mer forskning om kreatindosering, formulering (för att korsa barriärer eller stanna längre) och timing i ögonvävnader.

Insikter från andra neurodegenerativa modeller

Kreatinets potential sträcker sig bortom ögat. Det har studerats i stor utsträckning vid andra neurologiska tillstånd som kännetecknas av energibrist. Till exempel visar kreatin breda neuroprotektiva åtgärder i modeller för stroke och hjärnhypoxi (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Kliniskt intresse har sträckt sig till Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, amyotrofisk lateral skleros (ALS), Alzheimers sjukdom och till och med psykiatriska störningar (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). I djurmodeller för Parkinsons (med toxin-inducerad mitokondriell dysfunktion), förbättrade kosttillskott med kreatin neuronal överlevnad i tidiga studier. Hos människor har kreatin testats i kliniska prövningar för PD och minnesnedsättning, med tanke på dess antioxidanta och ATP-buffrande egenskaper (pmc.ncbi.nlm.nih.gov).

Även om dessa fält är skilda från oftalmologin, delar de ett nyckelkoncept: neuroner som förlorar energibalansen tenderar att dö. Om kreatin kan bromsa neurodegeneration i ett system, kan det hjälpa i ett annat. Därför stöder lärdomar från studier av hjärna och ryggmärg att utforska kreatin för näthinnan. Faktum är att Nikotinamid (Vitamin B3), som indirekt ökar cellulär energi, har visats skydda RGC i glaukommodeller (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) – vilket antyder att metaboliskt stöd kan hjälpa RGC. Kreatin är en logisk kandidat i denna kategori.

Systemiskt åldrande och funktionella fördelar

Utöver ögonen har kreatin kända fördelar för åldrande muskler och hjärnfunktion. Hos äldre vuxna förbättrar kreatintillskott (ofta kombinerat med träning) muskelmassa, styrka och benhälsa (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Metaanalyser av äldre populationer visar att kreatin + styrketräning signifikant ökar fettfri kropps- och muskelmassa jämfört med enbart träning (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Detta kan översättas till bättre fysisk funktion och oberoende hos äldre.

Kognitivt finns det lovande tecken på att kreatin kan hjälpa. Åldrande är förknippat med en naturlig nedgång i hjärnans kreatinnivåer, och studier har funnit att äldre personer som tar kreatin ibland presterar bättre på minnes- eller intelligenstester. En översiktsartikel noterade att kreatin ”skulle kunna förbättra kognitionen hos äldre individer”, även om mekanismerna inte är helt förstådda (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Säkerhets- och effektdata tyder på att kreatin passerar blod-hjärnbarriären, så det höjer hjärnans PCr samt musklernas PCr (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Detta har lett forskare att föreslå kreatin som ett tillägg vid mild kognitiv funktionsnedsättning eller tidig demens, även om stora studier fortfarande behövs.

Sammanfattningsvis är kreatin inte bara för idrottare – det ses alltmer som en allmän energibooster för åldrande vävnader. Dess meritlista när det gäller att bevara muskler och eventuellt hjärnfunktion stöder idén att ”om det fungerar där, kanske det också kan hjälpa den stressade synnerven”.

Säkerhetsöverväganden: Njurar och vätskebalans

Kreatin används i stor utsträckning och är generellt säkert vid rekommenderade doser (vanligtvis en laddningsfas på ~20 g/dag i en vecka följt av 3–5 g/dag underhåll). Dess säkerhetsprofil har studerats noggrant. Den huvudsakliga observerade effekten i många studier är en liten viktuppgång, vanligtvis bara ett par kilogram, på grund av vattenretention i musklerna (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Inga allvarliga skadliga biverkningar förekommer konsekvent hos friska människor.

En stor metaanalys av studier (över 400 försökspersoner) rapporterade att bortsett från viktuppgång fanns det inga skillnader i hydrering eller njurvolym mellan kreatinanvändare och kontroller (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Faktum är att ökat intracellulärt vatten verkar stanna inom muskelceller, utan att signifikant förändra blodtryck eller blodplasmavolym (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Således, medan idrottare spekulerade om kramper eller uttorkning, visar kontrollerad data att kreatin helt enkelt drar mer vatten in i cellerna – något som normal hydrering och övervakning kan hantera.

Den vanligaste farhågan gäller njurfunktionen. Kreatinets nedbrytning producerar kreatinin, ett normalt avfall. Blodkreatininnivåerna stiger något efter kreatinanvändning, vilket kan efterlikna nedsatt njurfunktion i standardlaboratorietester. Uppdaterad evidens visar dock att detta är en godartad laboratorieförändring, inte faktisk skada. En systematisk översikt från 2025 fann att kreatintillskott orsakade en mycket liten, övergående ökning av serumkreatinin men orsakade ingen förändring av glomerulär filtrationshastighet (GFR) (bmcnephrol.biomedcentral.com) (bmcnephrol.biomedcentral.com). Enkelt uttryckt hade kreatinanvändare ett högre kreatininvärde på laboratorietester (på grund av högre omsättning), men deras njurar filtrerade lika bra som icke-användare. Slutsatsen: när det används ansvarsfullt av friska vuxna skadar kreatin inte njurfunktionen (bmcnephrol.biomedcentral.com) (bmcnephrol.biomedcentral.com). Självklart bör personer med befintlig njursjukdom konsultera en läkare innan de använder något tillskott.

Vätskebalans är ett annat övervägande. Som nämnts tenderar kreatin att öka total kroppsvatten – mestadels inuti celler. Tidiga studier visade att en vecka med kreatinladdning ökade total kroppsvatten signifikant (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Detta är vanligtvis inte farligt; det får bara musklerna att kännas fylligare. En nyligen genomförd stor befolkningsstudie (NHANES kostdata) undersökte hur olika kostintag av kreatin påverkade hydreringsmarkörer hos tusentals människor. Den fann att mycket höga kreatinintag (över typiska kostnivåer) faktiskt var associerade med något lägre total kroppsvatten och vätskevolymer och subtila skift i blodosmolalitet (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Detta var oväntat och tyder på att förhållandet mellan kreatin och hydrering är komplext. Slutsatsen för patienter är minimal: måttlig kreatinanvändning kan orsaka lite vattenretention, men bör inte uttorka dig. Att dricka normala mängder vatten är fortfarande att rekommendera när man tar kreatin, särskilt under träning.

När det gäller övergripande säkerhet fann en bred översikt av äldre vuxna som tog kreatin ingen ökning av några biverkningar jämfört med placebo (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Kreatin har utvärderats av reglerande organ (t.ex. FDA) och bekräftas vara säkert för hälsosam användning. De oftast rapporterade problemen är milda mag-tarmbesvär (sällsynt) eller muskelkramper (omtvistat), men dessa förekommer inte oftare än hos kontroller. Med tanke på denna säkerhetshistorik är att lägga till kreatin hos äldre patienter för att förbättra energibalansen ett rimligt förslag, om det görs under medicinsk vägledning.

Relevans för glaukom och forskningsinriktningar

För att sammanfatta detta för glaukom: glaukom förstås nu inte bara som högt tryck, utan som en kronisk RGC-energikris. Studier i musglaukommodeller (t.ex. DBA/2J-musen) visar att högt IOP och åldrande tömmer ATP i synnerven långt innan cellerna dör (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Logiken är att förstärkning av RGC-energitillförseln kan bromsa eller förhindra degeneration. Kreatin, genom att fylla på ATP via PCr, är ett tänkbart neuroprotektivt medel i detta sammanhang (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (docslib.org).

För att omsätta denna idé behövs ny forskning med specifika ögonfokuserade slutmål och biomarkörer. Viktiga rekommendationer inkluderar:

- Okulär bildgivning: Framtida studier bör inkludera strukturell bildgivning av synnerven och näthinnan. Optisk koherenstomografi (OCT) kan mäta tjockleken på nervfiberskiktet i näthinnan (RNFL) och gangliecellskiktet. Dessa kvantitativa mått är känsliga för tidig RGC-förlust. Till exempel är RNFL/OCT-förtunning starkt associerad med glaukomsvårighetsgrad (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Alla neuroprotektiva behandlingar bör syfta till att bromsa förtunningen. En annan bildgivningsmetod är optisk koherensangiografi (OCTA), som visualiserar retinalt blodflöde; eftersom energileverans involverar cirkulationen, skulle OCTA kunna övervaka vaskulära förändringar.

- Funktionella tester: Testning av synfunktion är avgörande. Standardiserade synfältstest detekterar synförlust från glaukom, men mer specifika tester som mönsterelektroretinogram (PERG) eller multifokala VEP kan mäta RGC-funktion direkt. Att inkludera PERG-amplitud eller latens som ett slutmål skulle kunna avslöja tidiga funktionella fördelar med kreatin som föregår synfältsförändringar.

- Metabolisk bildgivning: Kreatinets effekt på energimetabolismen kan spåras med avancerad bildgivning. Magnetresonansspektroskopi (³¹P-MRS) kan icke-invasivt mäta PCr- och ATP-nivåer i nervvävnad (visat i hjärnan). Det har också tillämpats i optiska banor (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov). ³¹P-MRS av synnerven eller visuella cortex efter tillskott skulle direkt kunna visa om PCr-nivåerna stiger i synsystemet. Likaså skulle nära-infraröd spektroskopi (NIRS) eller retinal oximetri kunna övervaka förändringar i syre/glukosanvändning i näthinnan.

- Klinisk studieutformning: Randomiserade studier på glaukompatienter eller högriskindivider skulle behövas. Viktiga faktorer är dosering (troligen liknande idrottsanvändning, ~3-5 g/dag), varaktighet (månader till år) och kontroll av andra riskfaktorer (IOP, blodtryck). Slutmålen bör kombinera okulär bildgivning och funktion (som ovan) med neurodegenerativa biomarkörer (t.ex. neurofilament light chain) om tillgängliga. Med tanke på kreatinets profil skulle studier kunna börja med patienter med normaltrycksglaukom, som redan visar RGC-sårbarhet, för att se om synnedgången bromsas utan tryckförändringar.

- Säkerhetsövervakning: Även om kreatin är säkert generellt, bör okulära studier övervaka njurmarkörer och vätskestatus som en försiktighetsåtgärd. Hos äldre glaukompatienter bör njurfunktion och hydrering kontrolleras, särskilt om de har komorbiditeter eller tar andra mediciner.

Sammantaget är nuvarande bevis inte tillräckliga för att rekommendera kreatin för glaukom ännu. Men dess kända systemiska fördelar för muskler och eventuellt hjärnan vid åldrande, i kombination med specifik data som visar att det kan stödja RGC i kultur (docslib.org) och energimetabolism i nerver (pmc.ncbi.nlm.nih.gov), gör det till en lovande väg. Väldesignade studier med okulära slutmål (OCT/PERG) och kanske metabolisk bildgivning (MRS) skulle klargöra om kreatintillskott verkligen kan energisätta synnerven och skydda synen.

Slutsats

Glaukom kan ses som en energisvältsjukdom hos RGC. Kreatin, genom att stärka fosfokreatin-energibufferten, erbjuder ett rationellt sätt att upprätthålla neuronal ATP under stress. In vitro-studier visar tydliga fördelar för retinala neuroner (docslib.org), och neurodegenerativ forskning tyder på bredare potential (pmc.ncbi.nlm.nih.gov) (pmc.ncbi.nlm.nih.gov). Kreatinets säkerhet och åldersrelaterade fördelar (muskler, eventuellt hjärnan) stöder ytterligare dess utforskning inom ögonhälsa. Nästa steg är målinriktad forskning: studier och djurstudier utformade med synnervsbildgivning och RGC-funktionstester, för att se om detta kosttillskott för styrketräning också kan bärga näthinnans energibehov.